Livet är så otroligt skört... så dyrbart... och otroligt lätt att ta för givet. Vi stressar oss igenom det mesta, jagar upplevelser och glömmer alldeles för ofta bort vad som egentligen betyder något... vad som egentligen är viktigt.
Idag har jag tyvärr blivit alltför påmind om livets märkliga vägar... om det som vi inte kan förstå... det ofattbara.
I fredags satt jag bredvid en av mina närmsta kollegor på ett morgonmöte. Det hade varit en tuff arbetsvecka och vi var alla ganska möra. Vi gick igenom veckan som gick och som vanligt var det mycket skratt i vår lilla grupp. Min kollega skulle åka hem och jobba på eftermiddagen så efter mötet hälsade vi varandra trevlig helg så där lite slentrianmässigt.
I morse fick vi veta att hon insjuknat natten mellan fredag och lördag. En akut infektion som fick halsen att svullna igen och stoppa hennes andning. På väg till akuten blev hon ännu sämre och väl inne blev hon direkt lagd i respirator. Läget har varit riktigt allvarligt och hela dagen har vi gått som i trans på jobbet. Oron är otrolig. Mina tankar går till hennes man och deras 8-årige son och tänker att det hade lika gärna kunnat vara jag som hade legat där...
Som tur är fick vi meddelande ikväll om att hon nu börjat svara på sin behandling och till och med varit vaken korta stunder. Så skönt, hoppas nu bara att det håller i sig och att hon bara blir bättre och bättre.
Gav barnen en extra hård kram när de kom hem från skolan och tänker somna tätt med maken ikväll... njuta av livet och komma ihåg vad som verkligen är viktigt...
Kram M
Idag har jag tyvärr blivit alltför påmind om livets märkliga vägar... om det som vi inte kan förstå... det ofattbara.
I fredags satt jag bredvid en av mina närmsta kollegor på ett morgonmöte. Det hade varit en tuff arbetsvecka och vi var alla ganska möra. Vi gick igenom veckan som gick och som vanligt var det mycket skratt i vår lilla grupp. Min kollega skulle åka hem och jobba på eftermiddagen så efter mötet hälsade vi varandra trevlig helg så där lite slentrianmässigt.
I morse fick vi veta att hon insjuknat natten mellan fredag och lördag. En akut infektion som fick halsen att svullna igen och stoppa hennes andning. På väg till akuten blev hon ännu sämre och väl inne blev hon direkt lagd i respirator. Läget har varit riktigt allvarligt och hela dagen har vi gått som i trans på jobbet. Oron är otrolig. Mina tankar går till hennes man och deras 8-årige son och tänker att det hade lika gärna kunnat vara jag som hade legat där...
Som tur är fick vi meddelande ikväll om att hon nu börjat svara på sin behandling och till och med varit vaken korta stunder. Så skönt, hoppas nu bara att det håller i sig och att hon bara blir bättre och bättre.
Gav barnen en extra hård kram när de kom hem från skolan och tänker somna tätt med maken ikväll... njuta av livet och komma ihåg vad som verkligen är viktigt...
Kram M